Jag mår inte bra. Försöker att vara glad utåt men jag känner mig piss. Jag har gått ner tre kilo sedan jag tog bort Chock, jag sover alldeles för mycket och jag äter typ inget. Har konstant huvudvärk. Jag saknar honom så jag går sönder och det enda jag vill är att få tilbaka honom igen.
Jag tränar på med de andra två och försöker att träffa folk varje dag, men inget känns som att det har en mening. Jag ser honom hela tiden, och jag hör honom. Jag pratar med honom och säger God natt varje kväll. Jag låtsas som att han är med på promenaderna och att han ligger bredvid soffan i sin Bia när vi sitter i soffan. Jag håller på att bli galen för det är fan inte sunt!
Men, jag hoppas att det blir bättre snart. Jag vet att han finns omkring mig och att jag får träffa honom igen, om inte annat så i drömmarna. Att ha älskat någon så mycket som jag älskade honom känns som ett privilegie.
